Foto: Pamela Garcia Bigott

Under första dagen av JSM-helgen i Nyköping har J18-semifinalerna inte bara bjudit på spännande matcher, men främst ett bevis på hur bra svensk hockey är – och kommer fortsätta vara. 

Varje år när det vankas Junior-VM och Småkronorna ställs mot fysiskt spelande lag från Nordamerika vaknar alltid de högljudda åsikterna om att enda sättet för Sverige att mäta sig med stornationer är att spela lika fysiskt som dem. Tacklas, gå rakt på kassen, minimera risker. Helst uppe i ansiktet på motståndaren.

Jag tycker snarare tvärt om. Var det något dagens SM-semifinaler i J18 har visade var det att Sverige kommer kunna leva på spelsinne, puckkontroll och skridskoåkning ett bra tag framöver.

Sättet som spelare i Linköping, Frölunda, Skellefteå och Färjestad löser trånga och svåra situationer på är imponerande. Trånga, stressade och svåra situationer där spelarna hittar lösningar som inte ens jag på rad tio hittat. Jag tänker främst på situationer i power play, när puckhållaren är under press från rusande anfallare. Gärna bara några centimeter från blålinjen. Många seniorbackar skulle aldrig ha lugnet och skickligheten att lösa sådana situationer utan att ta allt för stora risker eller schabbla ut pucken över blålinjen.

Give-and-go’s med passningar på bladet

Det jag sett hittills i JSM är något helt annat. Sexton- och sjuttonåringar som behåller puckinnehav och offensivt momentum med iskallt kortpassningspel som hade gjort självaste Barcelona avundsjuka. Jag har sett situationer de flesta skulle ta sig ur med en stenhård puck i rundeln, eller i värsta fall en kontring bakåt. Och stället bjudits på skickliga triangelkombinationer som snabbt spelar bort den rusande motståndaren. Give-and-go’s med passningar på bladet. Utan flippass eller annat onödigt kladd.

Kombinationen av spelsinne, puckkontroll och skridskoteknik som dessa spelare besitter är sällan skådad. Speciellt utanför Sverige. Det är vad som gör oss till världens bästa hockeyland. Arbetet med att utbilda kompletta spelare, inte bara hårt jobbande Broadway Bullies, på nationell och lokal nivå måste därför fortsätta.

Vi ska aldrig lura oss själva att tro att vi ska bli lika hårda och tuffa som Kanada. För är det något dessa sexton- och sjuttonåringar bevisat är det att svensk talangutveckling är unik. Vi kan spela oss ur även de mest trängda situationer – oavsett hur fysisk motståndaren är. En lång tid framöver.

Artikeln är skriven av:

Alexander Carlsson – Sportskribent
alexander@sportnyhet.com

>> Läs mer om mig här